Det som ofta uppfattas som kommunikationsbrist är egentligen beslutsbrist – när riktning saknas fylls tomrummet av mejl, möten och osäkerhet.

I många organisationer jag möter uppstår ett märkligt mönster: när något inte fungerar, när projekt kör fast eller energin sjunker, föreslår någon i ledningen alltid samma sak – “vi måste kommunicera mer”. Det som egentligen saknas är beslut.

När beslut uteblir fylls tomrummet av kommunikation

Jag har sett det här i både små industriföretag och i växande tjänstebolag: man tror att informationsbrist är det som skapar otydlighet. I praktiken är det ofta beslutsbrist som är den verkliga boven. När ledningen inte tar ställning, inte prioriterar eller lämnar för många frågor “öppna” – då fylls tomrummet automatiskt av mer kommunikation.

Det skickas mejl. Man håller extra avstämningar. HR skriver nya FAQ-dokument. Chefer förklarar samma sak igen. Samtidigt minskar inte osäkerheten; den ökar – och tempot i organisationen sjunker.

Ingen mängd ord i världen kan ersätta ett tydligt beslut som: Det här ska vi göra. Det här ska vi inte göra. Det här gäller nu.

Det är ungefär som att försöka lösa en punka genom att pumpa däcket hårdare. Det känns som aktivitet men ingenting blir bättre.

Tecken på att kommunikationen har ersatt besluten

Här är några vanliga signaler på att kommunikation används som ersättning för beslut:

• Det bokas fler möten om samma tema – men ingenting förändras
• Chefer skickar långa mejl för att “förtydliga” men medarbetarna blir mer förvirrade
• Frågor “parkeras” till nästa vecka, som också parkeras till veckan efter
• Ingen vill fatta beslut som påverkar andra avdelningar
• Projekt går vidare utan tydlig ägare – men informationen är exemplariskt delad

• Beslut efterfrågas – men ingen känner mandat att ta dem

Det är lätt att känna igen sig. Alla gör sitt bästa. Utan beslut kommer kommunikationen bara bli en dimridå.

Ledningens beteende blir organisationens kultur

Det som få ledningsgrupper ser, är att deras eget beteende snabbt smittar av sig i resten av organisationen. Om ledningen undviker beslut, gör mellancheferna samma sak. Om ledningen pratar mycket men agerar lite, blir det kultur i hela bolaget. Det är inte kommunikationsmängden som skapar trygghet – det är beslutskraften.

När beslut saknas uppstår ett slags organisatoriskt brus: frågor cirkulerar, ansvar duckas, initiativ bromsas. Det märks inte alltid i KPI:er direkt men det märks i tempot. I engagemanget. I hur många “jag återkommer” som börjar dyka upp.

Det är inte kommunikationsmängden som skapar trygghet – det är beslutskraften.

Frågan ni borde ställa er

Så nästa gång någon säger “vi måste kommunicera bättre” – stanna upp. Fråga istället: Vilket beslut undviker vi?

Ofta är det just där, i det där dolda icke-beslutet, som all otydlighet föds. Mod i ledningsgruppen handlar inte om att prata mer – utan om att våga välja väg.

magnus@sivora.se

tel. 079- 102 09 25